Logo

2017-02300

K begärde avbrottsersättning för avbrott, under drygt tre dygn, samt dröjsmålsränta.

Elnätsföretaget motsatte sig kundens begäran. Elnätsföretaget hävdade att avbrottet enbart drabbade Ks fastighet. Elnätsföretaget avhjälpte avbrottet drygt fyra timmar efter att företaget mottog felanmälan. Elnätsföretaget hävdade också att det inte var skyldigt att betala avbrottsersättning för tid före det fått kännedom om avbrottet. Elnätsföretaget hade informerat K om att felanmälan måste ske via telefon, inte via e-post. K hade felanmält via e-post vid två tillfällen under det aktuella avbrottet. Det aktuella avbrottet var sådant att elnätsföretaget var helt beroende av att få information av berörd kund.

Nämnden konstaterade att enligt ellagen har elanvändare rätt till avbrottsersättning om överföringen avbryts under en sammanhängande period om minst tolv timmar. Rätten till avbrottsersättning är i princip inte beroende av att den enskilde elanvändaren anmäler avbrottet till elnätsföretaget. För fall då elnätsföretaget inte har fått eller borde ha fått kännedom om avbrott som ger rätt till avbrottsersättning finns en bestämmelse om reklamationsplikt som innebär att rätten till ersättning går förlorad om elanvändaren inte har fått avbrottsersättning och inte har gjort anspråk på sådan ersättning inom två år från det att avbrottet upphörde.

Nämnden konstaterade sammanfattningsvis att rätten till avbrottsersättning och beräkningen av den period som ska ligga till grund för ersättningens storlek inte är beroende av att elanvändaren anmäler avbrottet och att avbrottsersättningens storlek ska bestämmas enbart utifrån avbrottsperiodens längd. K hade felanmält via e-post samma dag om avbrottet påbörjades. Elnätsföretaget var skyldigt att betala lagstadgad avbrottsersättning samt ränta enligt räntelagen.

Beslut: Bifall