Naturgas började användas i Sverige 1985. Nästan all naturgas importeras från Danmark men en ökande andel biogas uppgraderas till naturgas och tillförs ledningssystemet. Nätet för naturgas går längs med västkusten, från Trelleborg till Stenungssund. Det finns även en förgrening in i landet, till Gnosjö i Småland. Det svenska naturgasnätet består totalt av ca 620 km transmissionsledning och ca 26.000 km distributionsledning. Transmissionsnätet ägs av Swedegas.
För kunder som är anslutna till naturgasnätet gäller reglerna i naturgaslagen, till skillnad från reglerna för s.k. stadsgaskunder, som inte är anslutna till naturgasnätet.
Marknaden i Sverige domineras av ett fåtal aktörer, som i de flesta fall har såväl nät- som handelsverksamhet, som bedrivs genom olika företag. Det finns i nuläget sex gasnätsföretag samt fem gashandelsföretag på den svenska marknaden som erbjuder avtal till hushållskunder. Antalet kunder uppgår till ca 37.000, varav ungefär 34.000 är hushållskunder.
Under år 2007 infördes genom EU regler som innebär att även konsumenter kan byta gashandelsföretag. I praktiken gäller detta dock inte för s.k. spiskunder, eftersom det för dessa inte finns något krav att förbrukningen mäts individuellt.
Regler om kortare anmälningsfrister för byten infördes hösten 2011, samtidigt med bl a en ökad skyldighet att ge information till gaskonsumenter om rättigheter på marknaden.
Energimarknadsinspektionen bedriver tillsyn över gasnätsföretagen och prövar och godkänner de metoder som företagen använder för att beräkna avgifterna. Avgifterna ska utformas så att de beaktar antalet anslutna kunder, geografiskt läge, mängden energi, abonnemangskostnader för överliggande ledningar, leveranssäkerhet och ledningarnas tryck.
Svenska Kraftnät är systemansvarig myndighet på naturgasmarknaden. Det innebär att myndigheten ansvarar för att den kortsiktiga balansen mellan inmatning och uttag upprätthålls i det svenska naturgassystemet.