Svenska kraftnät
Svenska Kraftnät (SVK) är ett statligt affärsverk som bildades 1992. Verksamheten finansieras genom avgifter. Avgifterna betalas av regionnätsägarna och stora elproducenter för att de ska få nyttja stamnätet.
Staten är SVK:s uppdragsgivare – regeringen har fastställt en instruktion och skickar årligen ut regleringsbrev som SVK följer. Riksdagen anger ramarna för SVK:s investerings- och finansieringsverksamhet.
SVK:s uppdrag är att:
- erbjuda säker, effektiv och miljöanpassad överföring av el på stamnätet,
- utöva systemansvaret för el och naturgas kostnadseffektivt,
- främja en öppen svensk, nordisk och europeisk marknad för el och naturgas, och
- verka för en robust elförsörjning.
SVK har många olika verksamhetsområden men huvuduppgiften är att driva och förvalta stamnätet samt att övervaka landets elsystem. SVK ser till att det alltid är balans mellan produktionen och förbrukningen av el. SVK är även myndighet för den svenska elberedskapen och arbetar för att stärka landets elförsörjning för att klara olika kritiska situationer. SVK samordnar också landets dammsäkerhet.
Anmälnings-/snitt-/elområden
I norra Sverige produceras huvuddelen av all el medan den mesta elen förbrukas i södra Sverige. Det gör att elen måste överföras långa sträckor inom landet. Dessutom har Sveriges utbyte av el med andra länder ökat. Den ökade överföringen av el genom landet har lett till ett ökat flöde genom de trånga sektorerna (snitt) i elnätet.
För att minska behovet av att begränsa överföringen av el och handeln över Sveriges gränser fick Svenska Kraftnät år 2009 i uppdrag av regeringen att se över möjligheterna att dela in elspotmarknaden i Sverige i flera anmälningsområden.
EU-kommissionen fattade i april 2010 ett bindande beslut om att Svenska Kraftnät måste förändra Sveriges sätt att hantera överföringsbegränsningar i det svenska elnätet. I maj 2010 fattade därför Svenska Kraftnät beslut om att införa fyra anmälningsområden (elområden) som överensstämmer med snittområdena i Sverige. Den nya indelningen började gälla från och med den 1 november 2011.
Att dela in Sverige i anmälningsområden (elområden) med prisskillnader mellan områdena ger också ett incitament för elproducenter att börja producera el i närheten av där elanvändaren finns. På sikt kommer därmed prisskillnaderna att utjämnas.
Metoden bakom
En metod att planera överföringen i ett elsystem är att dela upp marknaden i områden där flaskhalsarna i nätet utgör gränsen mellan områdena. Dessa områden kallar vi i Sverige för snittområden. Svenska Kraftnät tilldelar marknaden en viss överföringskapacitet och aktörerna på grossistmarknaden anpassar sin handel efter detta.
Den föreslagna modellen innebär att handeln med fastkraft delas upp per snittområde. Fastkrafthandel innebär att aktörer handlar el till fastställda volymer.
Vad är ett elområde?
Anmälningsområden/snittområden kallas populärt också elområden. Elområden är områden som kan få skilda priser inom elspotmarknaden på grund av begränsningar i överföringen (flaskhalsar) i nätet. Termen anmälningsområde används eftersom köpare och säljare anmäler/lämnar bud för handeln på elspotmarknadens auktionsbörs.
Principen är att priserna i varje område sätts utifrån etablerade marknadsregler vilket innebär att produktion och förbrukning anpassas till varandra inom varje område och den kapacitet som finns att överföra el till andra områden.
I dagligt tal kallar man ibland anmälningsområden felaktigt för prisområden. Ett prisområde består av ett eller flera anmälningsområden som får ett gemensamt pris på elspotmarknaden. Anmälningsområdena (elområdena) överensstämmer med snittområdena i Sverige.
Vilket elområde tillhör en elleverans?
Genom uppgiften om "områdes id" på elkundens faktura från nätföretaget kan man se vilket elområde leveransen tillhör.